Sådana som oss blir aldrig framme
Det är fint tycker jag, att när man flyttat en himlans massa mil bort från stad och familj så får man börja om. Lära känna en ny stad, utan och innan, men framför allt att hitta sig en ny typ av familj.Jag är lyckligast i världen som får bo tillsammans med min bästa vän, men också att jag har fina vänner att äta söndagsmiddag och titta på franska filmer tillsammans med. Och nu när vi gick hem under stjärnhimlen gnistrade och knarrade det under skorna, precis som det ska en vecka innan advent. Och jag andades ut små vita rökpuffar och saknade inte huvudstaden särskilt mycket.
Välkommen tillbaka K.
C
Ännu har jag inte bott tillsamans med andra än min familj, sådär på riktigt. Bara kortare stunder. Men jag ser fram emot att få göra det både med förväntan och rädsla. För jag har så svårt att ruta in mig i mönster med andra. Jag är liksom så mycket åt alla håll. Splittrad och spretig när jag inte mår bra och rör man mig, även vänligt, så är det som att stryka mig mothårs. Jag måste ha rum luft mitt eget. Men å andra sidan. Det vore så fantastiskt att dela en fin ljus lägenhet med någon som vill äta pepparkakor med mig tills det gör ont i magen. Någon som kan sitta nära nära och titta på film med mig. En bästis att hoppa lite på tidigt på morgonen när jag är pigg och hon trött. Någon som låter mig ha massor av små bilder av Monet på väggarna, modetidningar på soffbordet och coca cola i frysen. Någon att bygga den första snölyktan med. Det vill jag. Hur rädd jag än är att jag inte skulle klara det.
Lova att du hör av dig om di ger norr en chans igen. Om så bara för några dagar. Lova.Kram
Åh, så mysigt. Själv har jag flyttat med min vanliga familj bort från den andra familjen. Jag hälsade på i helgen. Tittade på film, åt lussekatter, spelade spel och frös fötterna av mig i vinternatten. Det är mysigt det också.
"Sådana som oss blir aldrig framme"
genialt.
är det en låtrad?
Jag är så tacksam över att du skriver så. Jag drömmer mig bort varje kväll. Räknar på fingrar tills jag lämnat det här, trots att det finns fina tillfällen. Jag vill ha nytt. Och ibland blir jag ledsen och får för mig att jag bara romantiserar alltihop, men du får mig att åter igen tro. Det komemr bli bra!
åh. dina ord fångar mig. drar mej med. hit kommer jag tillbaka.
Dagens finaste måndagspuss går till C!
Du skriver så ruskigt fint, hjärtegull. Men det hoppas jag du vet redan. Och så, att du tycker om fransk film med, det gör mig alldeles lycklig. :-*
