Parkbänken är aldrig långt borta

            

Oj, jag hade nästan glömt hur hårt det var att leva det här livet. Efter en bättre utgång igår, med en massa discodans och regn, så lyckades jag ta mig upp imorse. Föreläsning i 6 timmar och sen häng på radion. Och nu när jag kom hem har jag vart hushållsfru deluxe. Både diskat, städat, lagat matlåda och bakat chokladmuffins till en vän som fyller år imorron. Jag känner mig som superkvinnan. Trots allt detta så ringde min kära far idag för att uppmana mig att gå ut mer. Han säger att man kan sova när man blir gammal. Kanske har han rätt, men det har jag inga planer på att undersöka. För imorron är det en ny dag i världens bästa stad.  K, vad gör du? Står Stockholm kvar? Pratar du bara svåra juristtermer?


C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0