Och du skulle aldrig ramla mer
Ibland undrar jag hur eller om jag tänker. Istället för att dansa nära, nära ett par glittriga bruna ögon så valde jag att ensam stirra på stjärnhimlen. Och just nu känns det som ett himla märkligt val. Så istället lyssnar jag på Erik Hassles magiska röst och blundar in.
C
Kommentarer
Postat av: V
tänk, jag tänkte nästan detsamma igår, C. och det är konstigt. för man kan ju drunkna lika mycket i en stjärnhimmel som i ett par bruna ögon. men jag har nog inga av de sistnämnda för tillfället, så för min del är det väl därför. (det här är skrivet på en¨sån där lite skrynklig lapp med hemligheter som man skickade till varandra på lektionerna)
Postat av: jennifer.
ibland blir det bara så, och ibland ångrar man sig.
nästa gång får du ta ögonen istället,
vi kommer alltid att ha himlen.
Postat av: elin
jag önskar att ägaren till de finaste ögonen kunde välja att se in i mina ögon istället för att vara någon annanstans.
Trackback
