blandrostigacyklar

Igår kom jag hem från skärgården med havsluft i lungorna och saltstänkt hår, jag tänkte att livet var frid och fröjd. Icke. Mitt misslyckande var uppenbart. REGISTRERING. Tydligen ska man registrera sig för att få läsa vår nästa kurs. Mina vänner i skolan kallar mig naturbarn, jag flummar runt, ofta försen, med koftor och stora thekoppar och alldeles för mycket runt om kring mig. Ytligare en gång fick de bekräftelse. Jag kan inte hålla reda på nått själv. Natten blev svettig och lång. Tänk om jag inte skulle kunna få läsa nått i höst. Jag är ju faktiskt riktigt sugen på att hänga på bibliotektet och i skolan. Tidigt imorse tog jag har cykeln hysteriskt fort universitetet. Hade förberet en historia om att jag varit Internetlös hela sommaren och fast i Nikkalukkta, där det inte ens fans nät för att ringa. Allt detta är nästan sant, jag hade till och med kunnat klämma fram en tår. Jag började min historia med dystra ögon, ursäktade mig, bönade och bad. Studievägledaren vissade sig var en solstråle. Hon gav mig sitt medlidande och sa att detta löser vi. Nu skall jag bli sakkunnig på området statsrätt.   

K