Du kunde inte vara hur det nu kom sig
När det snurrar och virvlar. Och så tar det stopp. När det bubblar och stormar. Och så tar det stopp. Vad gör man där mellan? Snurrar man runt, runt ensam med blicken någon annanstans eller sätter man sig ner och väntar in nästa virvelvind?
När allt man egentligen vill är att aldrig säga hejdå.
Hejdå, hejdå, hejdå. Jag hatar att säga hejdå.
C
Vart sätter man sig i Göteborg om man vill dricka stans bästa kaffe, sitta alldeles ensam och le åt minnen från helgen som varit?
Det är nämligen det jag vill göra på måndag.
hejdå är så svårt att säga. det är enklare att säga vi ses tycker jag. idag skall jag säga hej och hejdå till människor jag gillar, det känns både glatt o sorgligt!
Jag är så van att säga hej då. Det har jag gjort hela mitt liv. Å ena sidan så vänjer man sig, å andra, så gör man det inte alls.
det är svårt att säga hej då när man inte menar hej då utan bara skriker i tystnaden att man vill säga hej.
C, det är det här som är det fina! För när det inte gör ont att säga hejdå längre, då är det inte lika fint att vara tillsammans,.
Jag önskar jag hade nån att säga hejdå till!
Åh, farväl (och alla varianter) måste vara det ord som kan göra mest ont. En varning att det blir en evighet tills nästa gång man ses, för en evighet kan likaväl vara två sekunder som fyrtiotre år. Hoppas stjärnorna tindrar hos dig ikväll, C. Och att evigheterna är långt borta.
