Och det gör inte ont om det piskar ett regn eller bränner en sol. Så länge du är med mig
Det stormar utanför min nybäddade säng. Men kanske mest stormar det inne i hjärtegropen. Jag vet ingenting.
Om jag kunde, skulle jag packa in er alla i små prickiga paket och ha er under sängen. Så kunde jag plocka fram er när allt känns långt borta och tråkigt.
Men nu tar jag min cykel och går på föreläsning.
C
aj det gör ont när det stormar. jag förstår hur det är. skriv mer om det, det är oftast skönt att få ur stormar ur kroppen..
varm kram.
Dina ord är mina paket.
jag är också trött på att vara ensam, så jag tänker inte vara det så länge till. dock suger ju katten ganska bra också :)
det jag är som mest rädd för just nu är att det snart ska börja storma i min hjärtegrop, för jag hur ont det gör. det bara blåser och blåser, och vänder man tankar eller ord det minsta fel blåser man nästan bort.
jag hoppas att det snart lugnar ner sig hos dig, att någon tar dig handen tills vinden mojnat. tills dess, håll fötterna stadigt på jorden. Kram
Åh, så det stormar hos C. Håll hårt i någonting, en vän eller så. Och blås föralltivärlden inte bort. Litet kramkalas.
Det ni skriver kan inte kallas för annat än vackert. Jösses. Känsla och närvaro så underbart inlindat i varandra att... att... att jag tappar orden. Fortsätt. Skriv!
den bilden var inte lite cool!
