Men du kommer aldrig att behöva ljuga igen
Igår stormade det helt tokigt i den här lilla staden. Men i morse sipprade solen in mellan persiennerna och väckte mig. Så jag hade inget annat val än att ta på mig en kornblå tröja (Någon sa en annan gång när jag hade på mig den - Vad vackra ögon du har) och promenera till biblioteket. Sen dess har jag bläddrat bland små små nedskriva ord och stirrat mig trött på en dataskärm. Jag tror att den här dagen snart är slut och antagligen jag med den.
C
Ps. Vill ni titta på rysligt vackra bilder taget av en rysligt söt pojke? Klart ni vill, klicka här då.
Kommentarer
Postat av: elin
åh din blogg. den är så bra. hur i all världen har den kunnat försvinna ur mitt tankesystem? det ska inte upprepas.
Postat av: jessica
jag förstår inte hur du kan sätta ord på allting
Postat av: LOVISA
åh, din blogg är så fin så fin. och du är likaså. jag börjar få tillbaka inspirationen till att själv blogga när jag läser din.
tidtid.blogg.se
Trackback
